Ouzo

Belgross Ouzo

Titlar: Lydnadsdiplom

Meriter: Uppflyttad till lydnadsklass III, Deltog på SM i agility 1994, CK på INT utställning

Född: 1992-05-28

Död: 1995-01-23

Kön: Hane

Ras: Belgisk Vallhund/Tervueren

E: Ours Van De Hoge Laer

U: Belgross Iabbadaxa

Uppfödare: Marina Gross, Vimmerby, Belgross kennel

Ouzo var en sådan hund som du bara får en gång i livet. Han kunde smälta in i vilken flock som helst och var helt trygg med sig själv. Det var en otroligt lycklig hund som alltid viftade på svansen. Redan på valptesten har den som testat hundarnar skrivit - slutar aldrig vifta på svansen. Ouzo var en mycket lättsam hund som var mycket mattekär. Tyvärr tog Ouzos liv slut alldeles för tidigt när han blev påkörd av en bil. Historien jag nu ska berätta är helt sann och inte påhittad eller överdriven på något vis.

- Micke var ensam hemma med hundarna medan jag jobbade. Micke tog som vanligt Sandi, Geyser och Ouzo med sig på en promenad. Sandi var lös medan de andra var i koppel. Plötsligt får Sandi syn på något och rusar iväg. Micke skyndar sig efter och råkar snubbla och faller. Geyser som var en riktig rymmare tar chansen och sticker. Kul tänkter Ouzo och drar efter Geyser. Sandi kommer tillbaka men efter Geyser och Ouzo finns inte ett spår. Både Geyser och Ouzo har nu koppel hängande efter sig i skogen. Micke tar sig hem och Geyser kommer tillbaka till huset. Var är Ouzo? Micke ringer mina föräldrar för att få hjälp att leta. Efter ett tags letande får de se en bil som stannat mitt på vägen och där ligger Ouzo. Han lever fortfarande och Micke skyndar hem med honom. Ouzo rör sig inte utan är fullkomligt livlös. Ögonen är öppna men han rör sig inte överhuvudtaget. Micke får tag i en veterinär och gör sig beredd att ge sig av så fort jag kommer hem. När jag så kommer hem möter mamma mig på gårdsplanen för att berätta vad som hänt. Micke öppnar dörren och ropar - skynda dig han hör din röst och nu lyfter han huvudet. När jag kommer in ser jag inget sår eller blod någonstans och blir genast lugnare. Han kommer och klara sig tänker jag. Jag sätter mig ned och lyfter upp Ouzos huvud i mitt knä. Jag stryker honom sakta och säger lugnt - det kommer ordna sig Ouzo matte är här. Ouzo drar en djup suck och somnar in för gott. Jag kommer aldrig att glömma den blick han gav mig innan han dog. Lilla Ouzo kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.