HEDSTEN

HISTORIER

MY PÅ UTSTÄLLNING

Min första hund Bianca ställdes ut få gånger i sitt liv då jag inte riktigt fick den responsen jag velat ha. Första gången jag ställde ut henne fick jag ett blått band - ett 2:a pris - jamen det är väl jätte bra tänkte jag. Fick snabbt reda på att det inte alls var bra och att många utställare inte ens vill ta det blå:a bandet med tång. På kritiklappen står att hon visas i för gott hull. Hon är FET alltså!

Med detta i minnet så skulle jag ställa ut min Samojed My. Nu tyckte jag att jag var klokare och valde att ställa ut på Polarhundsklubbens egen utställning i stället för SKK:s. Lilla My var ingen skönhet så att förnedras på SKK:s utställningar var inget alternativ.

My var för lång i ryggen, förstora öron, kraftigt ringlad svans, för lite päls med mera. Lisan på skönhetsfel kunde göras hur lång som helst och jag var förberedd på allt. När så domaren säger att hon är för tjock slår det nog slint någon stans. Jag spänner ögonen i domaren, pekar finger mot honom och säger högt:

- För tjock! mycket kan du säga om min hund men tjock det är hon inte.

Det blev tyst en stund och till och med min mamma drar efter andan. Jag hade tur att domaren var av den humoristiska sorten annars hade jag blivit utslängd ur ringen. Ett mycket oproffisionellt uppträdande. När bedömningen var över hade My fått ett 1:a pris och CK (cert kvalité). På kritiklappen står idel goda saker om My, men längst ned med liten stil kunde jag läsa - visas i alla fall i för gott hull. Den domaren visste hur man skulle få sista ordet.  Det var My´s första och sista utställning för man ska ju sluta på topp eller hur?