HEDSTEN

HISTORIER

BIANCA PÅ UPPVISNING

När agilityn precis kommit till Sverige fick vi ofta förfrågningar om uppvisningar. En dag ringde en dam som undrade om vi kunde hålla en uppvisning vid ett ställe som heter Villa utsikten i Karlshamn. Vi tackade ja till uppvisningen och funderade först senare på var den uppvisningen skulle hållas för Villa utsikten är en utsiktsplats mot havet. Det ligger på en höjd, det är trångt mellan husen och mycket stenigt. Någon gräsmatta eller grusplan fanns inte där. Vi trodde nog att vi skulle hålla till på parkeringen men så var inte fallet.

Uppvisningens dag kom och vi var i god tid för att sätta upp våra hinder. Damen som hade ringt oss visar oss var vi ska ha uppvisningen - på dansbanan! Vi ska alltså vara i pausen när orkestern inte spelar och folk inte kan dansa. Man kan undra om damen i fråga hade en aning om vad agility egentligen var. Hur skulle vi kunna sätta upp hinder på en hal dansbana och låta hundarna glida runt. De stora hindren fick vi slopa direkt annars hade det inte blivit mer en ett stort hinder för tro mig dansbanan var inte av de större slagen. Vi bestämde oss för att sätta upp några hopp på låg höjd och någon tunnel samt slalom. Det fick bli någon form av agilty-lydnad i sakta mak. Det kunde inte bli tal om att springa då hade hundarna fart iväg åt alla håll och så fick man ju tänka på skaderisken också. Jag hade med mig Bianca och My till uppvisningen. Bianca var ingen jätte snabb hund i agility så jag tänkte att det här tempot skulle passa henne bra. Jag hade dock inte räknat med att Bianca som älskade att ha publik runt omkring sig alltid blev extra showig då. Ni vet det finns folk som alltid är festens clowner och Bianca var den motsvarigheten till hund. Bianca presenteras som den gamla hund hon var och vi började lite försiktigt. Jag ser hur Bianca blir mer och mer uppspelt och så har hon plötlsigt fått nog av det lugna tempot. Hon drar iväg från mig och upp på éstraden bland alla dyrbara instrument. Där springer hon slalom mellan instrumenten medan hon skäller oavbrutit. Jag håller andan och hoppas att inget instrument ska bli skadat. När Bianca tycker att hon har showat färdigt tar hon sig ner på dansbanan igen och jag kan äntligen andas ut. Efter den uppvisningen såg vi alltid till att kolla platsen före uppvisningsdagen.