HEDSTEN

HISTORIER

GEYSER PÅ RYMMEN

Geyser på rymmen i Småland

Geyser var som jag berättat lite av en buse och ingen bra allmänlydnadshund precis. Han rymde så fort han fick tillfälle till det. Jag kan inte säga att han alltid stack efter något djur utan han "bara" gav sig av. Det var precis som om han skulle ut och gå en runda. Visst kunde Geyser dra efter vilt för det fanns mycket jakt i honom men de tillfällena var få. Det fanns gånger när jag stötte på honom i skogen då han helt enkelt bara lugnt gick omkring och nosade. Ofta hörde man inte ett ljud ifrån honom, det var som om han smög omkring. Vi bodde mot en skogskant så tillfällen fanns ständigt för Geyser. Det räckte att man förlorade koncentrationen på honom och ägnade sig åt något annat så tog Geyser chansen. Tro nu inte att Geyser fick dåligt med motion och aktivitet. Nej, så var inte fallet alls, det var precis som om det fanns ett behov hos honom som inte gick att stävja. Geyser höll sig i skogen och kom han ut vid en väg gick han i diket, så av någon anledning hade han lärt sig själv att vägen är farlig. Inte ens ett staket höll Geyser ifrån att rymma, han var helt enkelt utbrytar kungen. Nu låter det som om Geyser rymde varje dag men så var det naturligtvis inte men under hans 15 åriga levnadstid blev det rätt några gånger.

Jag minns en dag då han rymt och en kompis till mig fick syn på honom. Han ropade honom till sig och Geyser kom till honom efter en viss tvekan. Min kompis som inte hade utrymme för hund där bak satte in honom i sätet. Det var när Geyser kommit in i bilen som min kompis upptäckte att han stank av urin och då pratar vi om grisurin. Det tog lång tid innan jag hade badat ur den stanken ifrån min hund och jag vågar inte ens tänka på hur lång tid det tog för bilen att sluta lukta.

Nåja, nu var det om en helt annan händelse jag skulle berätta.

Den aktuella dagen hade vi åkt till min faster som bor mitt inne i skogarna i Småland. Det känns som man kör en evighet på slingriga grusvägar innan man når min fasters hus. Vi hade åkt för att hälsa på eftersom min faster var ny opererad och hade svårt att gå. Jag tog med mig Geyser och min lilla hund Ouzo som då bara var 8 månader gammal. Väl hos min faster gick vi först in för att fika och prata lite. En skön promenad med hundarna skulle det nu bli efter det att vi fyllt magarna. Min mamma som inte riktigt var van vid en rymmar hund öppnade bakluckan på vid gavel. På den tiden hade vi inga grindar bak så det blev fritt fram för Geyser. Man kunde riktigt se hur han sög in skogdoften innan han tog ett rejält hopp förbi oss och ut i skogen. När Ouzo fick syn på att Geyser stack så gjorde han det han tyckte var rätt - han drog efter. Jag såg hur två röda streck försvann in i skogarna och inget fick stopp på Geyser. På ett ögonblick så var de borta och inte ett spår efter dem. Vi väntade och väntade men inga hundar dök upp. Min faster tog då telefonen och började ringa runt till alla gårdar i närheten. Snart gick ryktet att två hundar sprang i skogen och det var inga jakthundar utan två hundar som såg ut som rävar. I gårdarna tog man det med ro då hundar ofta sprang iväg och kom tillbaka. Skillnaden var kanske att Geyser aldrig varit i skogarna där och sprungit så hur skulle han hitta hem. Tankarna gick också hur skulle lilla Ouzo skulle hitta hem om han kom ifrån Geyser. Vi visste också att det fanns en hel del bottenlösa kärr runt om i skogarna. Om de gick ner sig där så skulle vi aldrig hitta dem mer.

Mina föräldrar fick till slut åka hem medan jag beslöt att stanna över natten. Det blev inte mycket man sov den natten. Jag stod flera gånger i fönstret och gick till dörren och ropade. Det blev nästa dag och ingen hade sett hundarna. Mitt på dagen var jag tvungen att köra hem för jag jobbade den helgen och det var inte lätt att få in vikarie på så kort varsel. Mina föräldrar körde upp igen för att leta. Inga hundar denna dagen heller och hoppet att hitta dem blev mindre och mindre. Det blev nästa dag och forfarande inga hundar. Vi skulle köra upp igen på eftermiddagen efter jag slutat jobba men då kom ett telefonsamtal att någon sett två röda hundar vid ett öde hus. Min pappa och bror kastar sig in i bilen och kör upp för att leta. Det hade hunnit bli eftermiddag och nu två dagar sedan hundarna gett sig av. När de kommer fram till ödetorpet så får de syn på hundarna. Nu ska du inte tro att de kom sättande i väldig fart mot pappa och min bror. Pappa sa att Geyser tittade mot skogen precis som ett vilt djur och de fick gå varligt fram för att få dem till sig. Pappa fick sätta sig ner och prata och locka innan Geyser till slut bestämde sig för att lämna de vilda för denna gången. Jag är glad att historien fick ett lyckligt slut och att så många i byggden engagerade sig för de två bortsprungna hundarna.

Jag kan berätta att Geyser blev 14 år innan han kunde vara lös. Då betydde godis och tryggheten hemma mer för honom än att rymma. Tänk att det skulle ta så lång tid.