Nordiska Mästerskapen i bruks i Danmark 2022

Jo min kära lilla Jo vilken resa du tar mig på.

Stort tack till alla mina fantastiska träningskamrater utan er hade vi inte varit någonting. Ni har så klart en stor del i våra framgångar. Tack snälla Ninni för att du följde med till Danmark det betyder så mycket att ha någon med som rycker i en, lugnar en eller bara finns där.

Vi har haft fantastiska dagar med god mat (danskarna kan det där med mat), vi har bott fantastiskt och funktionärerna har varit toppen.

Stort tack till svenska laget, vilken stämning och många glada skratt.

Ett extra tack till mina lagkamrater Jennie och Erica. Tyckte vi peppade varandra så mycket som vi bara kunde.Ingen av oss har ju varit med på Nordiska innan. Lagledningen har varit toppen. Stort tack till Sara Lundin som peppat alla i laget och hållt vår egen facebook grupp igång. Vilket gäng. Alla ska vara stolta över sina insatser denna helg för det har verkligen inte varit lätt. Det går så klart inte att jämföra på långt när med en vanlig tävling. Vi har varit i Danmark där många människor delar på den skog som finns. Fullt med folk i spårmarkerna och på rapportsträckorna. I söket har vi inte haft några skogsmullar men jösses jag har aldrig tidigare varken tävlat eller tränat i något liknande. Man kan inte föreställa sig.

Här kommer min berättelse om söket (tyvärr inte så många bilder då man inte fick fota i sökskogen).

Fredagen börjar med alla obligatoriska saker som man ska gå igenom som veterinärsbesiktning, liten mentaltest och så beslutet om vilken grupp vi i sökgruppen vill tillhöra. Jag hade inte direkt några åsikter om det. Vi i sökgruppen beslutade att jag skulle gå i grupp 1 som startade först i söket på lördagen, Jennie i grupp 2 och Erica i grupp 3. På kamratfesten på kvällen valdes sedan vad man skulle få för strartnummer inom gruppen, alltså vilket land som skulle starta först. Sverige fick nummer 2 så jag skulle alltså ut som hund nummer två i skogen på lördagen, Spännande.

VÄLKOMMEN

Nog var man nervös på lördag morgonen fattas annat.

Kommer ut i sökskogen och nummer 1 går in, hinner inte plocka ut Jo innan de kommer ner och talar om jag kan komma upp för nummer ett har brutit.

Kommer upp till rutan och ja det såg väl ut lite som hemma. Skog men helt öppet mellan. Skickar första vänster och han kommer inte riktigt ut i hörnan, väljer att inte skicka om utan skicka tillbaka mot hörnan i nästa slag, vet att han är bra på det. Skickar mot höger hörn och inte riktigt ut där heller. Går vidare och skickar tillbaka mot vänster hörn och han vänder sig ner mot marken och plockar rullen. Full fart ut på påviset och ja där ligger en figge nedgrävd. Skickar sedan tillbaka mot höger hörn och han tar den perfekt. Väljer att strunta i det lilla han har kvar av vänster hörn, vill inte riskera att han blindar. Sedan går rutan från att vara öppen till mycket tät granskog. Det svänger hit och dit så man blir nästan yr. Man får verkligen tänka efter vart man skickat och inte. Ninni räknar mina slag och jag har 22 tomslag mellan figge ett och två. På Nordiska har du ingen aning om hur långt du gått inga angivelser finns för det. Figge två även den nedgrävd och riktigt ordentligt. Domaren säger visa till mig och jag tittar mig runt där Jo sitter - får lite gissa för det är riktigt bra gjort. Där säger jag och pekar. Ja det är rätt och vi får med oss den figgen. Nu har skogen förändrat sig igen och det är gles skog med mycket högt gräs. Vet inte hur långt vi kört. Så kommer han tillbaka med rullen - Ja hjärtat pickar. In under en gran ligger en figge med full kammo mundering från topp till tå (bild finns nedan). Kommer ut till stigen och frågar - är det slut nu. Japp när sista figgen är tagen till stigen så är det slut. Har inte mycket kvar av rutan visar det sig. Får veta efteråt att domarna hade fyra olika nedgrävda att välja mellan och därmed kan de välja efter förutsättningar i vinden. Även den som var lite mer öppen har placerats ut efter vidnförhållande för att inte hunden ska få figgen för snabbt. Så här är det alltså domarna som betämmer vart de vill ha figgarna efter hur vinden ligger.

Tycker Jo har varit super duktig. Ninni har räknat slagen och Jo har gått 34 slag, inget för en hund som inte har flåset kan jag säga. Får betyg 9 och 9,5. Är så super glad. Lagmässigt ligger vi bra till då Erica får 9, 8,5. Tyvärr får Jennie noll men vi är absolut med i fighten då många får noll.

Lydnad på eftermiddagen och på Nordiska är lydnadsmomenten få och det beror ju på att man har special två dagar och det är svårare och längre än vad vi har i Sverige. Lydnaden går bra förutom platsen där Jo blivit osäker på de andra hundarna så han vred sig och fick noll.

För övrigt gick han bra men de danska och norska domarna som vi hade var stenhårda. Tror inte det fanns någon 10 i deras block. Så är det och det gör ju egentligen inget om de bara är lika för alla och det upplevde jag att de var. Det är så klart tråkigt att man liksom inte kan ge de betyg man förtjänar men ja så är det med bedömningssport.

Kvällen avslutas med fest och god mat. Nåja alla kom tidigt i säng för det fanns ju en dag två också.

Läskig figge

Söndagen och jag hade uppletande vid halv nio. Rutan låg vid arenean och var väl inte jätte kul precis. Vi hade diskuterat kvällen innan hur mycket man fick dirrigera på Nordiska och ingen visste direkt. Jag använder ju utåt och vänd häråt i Sverige men visste alltså inte hur mycket det skulle påverka bedömningen här. Skickar ut Jo och man kan inte se bak kanten av rutan, ser han försvinna ner och rätt som det är kommer han med ett föremål, skickar igen och han kommer in med ännu ett. Skönt nu har man betyg liksom. Har använt ett vänd och ett ut. Nu fastnar Jo på ett ställe. Ser att han har något men har får det inte i snoken riktigt (det visar sig att han letar på fel sida om en stock, möjligt gick vinden igenom på andra sidan och han kände det). Vågar inte använda ett utåt till för då kanske jag får noll och det skulle påverka laget, måste ju tänka på det. På en vanlig tävling hade jag sag utåt och då hade han släppt och fortsatt men man måste ju tänka taktiskt på ett Nordiskt mästerkap. Jo hittar inte fler föremål och det är ju trist men vad ska man göra. Det blir betyg 5 så det var nog tur att jag inte drog till med ett kommando till. Besviken så klart vi kan bättre än så här. Nåja, så är det ibland.

Söndagens sök. Om jag tyckte banan på lördagen var teknisk så var det inget mot vad dagens sök bjöd på. Inga markeringar vid hörnorna de var tänkta, svårt att veta om hunden prickar dem då.

Nu var skogen hög med massor av ris och bråte, tycker inte sådan skog är så kul för skaderisken är stor. Jo slog en vurpa redan på första slaget men lät inte det stoppa honom. Han hittar figge som är grävd in i en större rotvälta. Sedan hittar han en figge som ligger väl dold under granris och kvistar. Plösligt svänger det 90 grader vänster ut på en väg men fullt av fräsad spån. Här gäller det att skicka taktiskt. Jo plumsar i något våthål och försvinner helt och hållet, kommer upp rister på sig och fortsätter. Vi går en bit på vägen så går det 90 grader upp åt höger. Då fick man tänka till igen. Kommer upp på en äng (typ fårhage, myr sa någon). Har aldrig kört sök på liknande. Ser de där käpparna jag ska följa som ett pärlband på ängen och tänker hur långt har jag kvar - tar det aldrig slut. Jo gör faktiskt fina slag på ängen och kollar varje träd som finns längre upp på ängen utan att hitta någon mer figge (får sedan veta att den låg nergrävd på ängen). Kan inte klandra han alls vi har inte tränat med figgar på äng så jag tror inte han förväntade sig det. Plötsligt säger de banan är slut. Ja då är det slut och vi fick bara med oss 2 figgar - inget att göra något åt. Vet inte vilken tid vi hade men de han aldrig säga 1 minut kvar så han tuffade på bra. 36 slag blev det totalt. Tänk det är 34 tomslag, gäller verkligen att belöna sina tomslag om jag säger så.

Får 5 och 5,5 och det var kanske väl hårt men som sagt dessa två domare var hårda. Får vara glad att jag fick betyg. Samtliga fyra hundar innan mig hade fått noll och så även hunden efter mig. Jäkla tufft alltså. För Erica tog tiden slut och hon fick noll. Det är ju så vi har ju inte riktigt den vanan att veta hur lång man gått och hur lång tid man har kvar.

Kan inte göra mer nu utan får känna mig nöjd med min helg även om allt inte har varit perfekt men det är ju så mycket som ska klaffa.

Hade normalt inte varit glad för 5, 5,5 på en vanlig tävling men sådan här banor är det fasen inte många som klarar av överhuvudtaget. Jag måste vara nöjd men min och Jo:s insats denna helgen.

Jennie får med sig alla figgar men får också en massa i avdrag - ja domarna var hårda helt enkelt. Sista Norskan och danskan får också med sig betyg.

Erica räknar och får det till att Norskan och jag har exakt det samma i skogen, vi har båda fem på uppletandet, vi har båda noll på plasten (vad är oddsen för det). Betygen på de få lydnadspoängen avgör. Erica säger bestämt att jag vunnit men jag vågar inte ta ut någon seger förrän det är svart på vitt.

Tyvärr vår vi inte veta hur det gått för laget då Danmark väljer att bara ge pris till det lag som vann. Ovanligt. Vi tror vi tog lag silver. Tråkigt att inte få pris för det liksom.Hur mycket kostar en liten buckla?

Inviduellt visar det sig att jag och Jo tagit GULD. Det är magiskt, jag kan inte fatta det.

Så skönt att komma hem där Jo slipper gå i snor (danska för koppel). När jag kom hem låg det en matta på trappan och jag undrade så klart vad den gjorde där. Röda mattan sa min man - han har humor min man.