HEDSTEN

HISTORIER

HUNDÄGAR-EN RAS MED STARKT PSYKE?

ELLER KONSTEN ATT GENOMFÖRA EN TÄVLING PÅ VILJA.

Planerad dragtävling i Säter blev inställd varför blickarna riktades mot en meritering i Koppängen i Orsa finnmark. Målet var att få Tarrow och Broud genom det sista hindret mot ett hägrande polarhundchampionat. En tidig morgon mullrar en fullastad bil mot norr. Plötsligt tystnar radion, ljuset falnar ner och bilen stannar - kort sagt, vi är strömlösa. Reservbatteri kopplas in och därefter lappkast mot hemmet med åtföljande verkstadsbesök.

Generatorfel konstateras,. (den byttes ju för två månader sedan?) Ingen finns på lager - tidigast måndag blir beskedet. "I helsicke heller!! Det MÅSTE ordnas idag". Ja vi försöker blir det motvilliga svaret. Inga delar finns i Blekinge, men Gärestadsskroten blir räddningen. Undertecknad får ta fimabilen för hämtning, då konstateras att man beställt fel. "FEL DEL!!! FEL DEL!!! DET MÅSTE GÅ! Efter övertalning och hot plockar man en generator från en försäljningsbil. Först efter lån av reperatör från annan verkstad lyckas montaget. Nu lider emellertid dagen mot sitt slut och först sjutton och trettio startar en omlastad bil åter mot norr.

Halv fem följande morgon stiger två grusögda figurer in på Makkola bar i finnmarken. En timmes härlig sömn - sedan rastning av hundar, selar på och start för de första tre milen rakt ut i vildmarken. Hundarna rusar iväg längs spåret. Gäller att ha banbeskrivning i huvudet, banmäkrning förekommer inte. "Vad in i urskogen nu!" Bobby har kommit loss och hänger i halsbandet. Han har lyckats med bedriften att helt slita av karbinhaken . En hastig reperation och iväg. Ut över myrlandet där den förut horisontglödande solen nu rest sig över vidderna och påverkar hundarnas ventilation negativt. Måste runda den där snårskogen. RITSCH!! - Vad hände? Det känns så kallt? Svårt att röra benen. En titt ner ger svaret. Grenarna har slitsat upp dressens blixtlås och byxorna har helt enkelt lämnat kroppen för gott - där ligger de som en trasa och effektivt benlås i snön. Här står jag i finnmarken iförd prickiga kalsonger medan snålblåsten på ett obehagligt sätt kyler de ädlare delarna. Reparation av byxor - draglinor och diverse spännremmar blir räddningen. Ser nu ut som en riktig vildmarksmänniska med mode. Annars hände inget särskilt denna dagen.

Efter den strapatsen måste hundarna vila i två timmar och därefter rikligt med mat och vila. Somnar ovaggad denna kväll och hör liksom i fjärran hur Broud uppfodrande gläfser därute."Nej jag orkar inte han får vänta en liten stund till" I arla morgonstund öppnas bilen och vi möts av en odör ala surströmming. Broud har tydligen haft racerbajs och rappat sin bur invändigt. Jaha, det blir hundar ut, skurning av burar, vattning av hundar, selar på och start för de sista tre milen. Starten går och vi rusar ut över vita vidder. Tappar mössan i starten men det gör inget. Reserven, skallepersmössan dras fram ur åkpåsen. Så börjar Bobby plösligt bromsa - orkar han inte? Måste jag bryta? Vad har hänt? Stannar och konstaterar isbildning på tassarna. Rensar och smörjer in med Skillingarydssalva. Kollar även övriga. Durc måste sockas på. Medan jag sysslar med detta syns ett grönlandshundspann närma sig. Ser förarens stirrande blick. Trycker ner snöankaret och drar hundarna åt sidan för fri passage. Vad in i snömodden nu? Han håller ju kurs rakt mot oss. Han bromsar inte. Plösligt är de över oss. Han kör rakt igenom mitt spann. Tarrow och Broud manglas ner i snön. Mitt skrik uppfattas av förare flera kilometer därifrån. Ett hundslagmål hade varit den naturligaste sak i världen. Tarrow och Broud säger inte ett ljud. Föraren kastar ankare längre fram, jag ropar KÖR! Han försvinner. Så är vi i gång igen. Eftersom jag endast behöver genomföra dessa mil så åker maten fram i lämplig backe.

Nu den sista etappen uppför några kilometersbackar och andra hinder. Möter en skidåkare med hund men passerar fint förbi. Äntligen skymtar vi polarhundstugan med sin vindgenerator. Vi passerar målet med två nykorade polarhundchampions - Tarrow och Broud

Kalle i Gäddeviksås