Essa

Cleopatra "Essa"

Förare: Mikael Andersson

Titlar: Lydnadsdiplom, Agilitychampionat

Meriter: Uppflyttad till lydnadsklass III, Flera Svenska Internationella Agility Cert, Svensk Belgarmästare i agility 1999, Deltog i landslaget i agility 1998 och 1999, Deltog på EM i agility i Tyskland 1999, Deltog på SM i agility 1997-2003, Lag silver i agility med lag Red Wings, Lag silver i agility 2002 med lag Red Skins, 4:a på SM i agility 2000, Svensk Mästare i agility 2002

Född: 1994-03-26

Död: 2006

Kön: Tik

Ras: Belgisk Vallhund/Tervueren

E: Lp Eternity´s Daily-Express

U: Eternity´s Christyne of Godshome

Uppfödare: Royne Hallberg och Maria Bäcklund, Halmstad

Essa kom in i vår liv av en ren slump. Vi hade precis lämnat tillbaka Sandi till hennes matte när en klubbkompis ringde och undrade om vi kunde ta hand om en Tervueren tik på 15 månader. Man blir lite misstänksam när en Belgare ska omplaceras vid denna ålder för då brukar det handla om osäkerhet eller olika typer av rädslor. Vår kompis försäkrade oss om att Elsa som hon hette då inte var någon problem hund. Vi funderade på det lite men tyckte att det kunde vara en god idé då Sprätt blivit så ensam efter det att vi lämnat tillbaka Sandi. Vi bestämde oss för att åka och titta på henne. Essa visade sig vara relativt stor och grov för att vara tik. Sprätt och Essa fann varandra direkt och Mickes kommentar blev. - Någon jätte bra agilityhund blir hon nog inte men vilket sällskap till Sprätt. Essa kom under årens lopp att bevisa för oss att hon visst var en duktig agilityhund. Hon kanske inte var den snabbaste men hon var mycket säker och när det gällde flera lopp vann hon i längden. Det är klart att det var svårt för Essa att konkurera med en snabb och vig Border Collie men som sagt hon var en mycket säker hund.

Essas matte skulle flytta och hade fått ändrade familjeförhållande som gjorde att hon inte kunde ha sin älskade hund kvar. För Gunilla var det mycket jobbigt att lämna bort henne men jag tror att hon vet att Essa fick ett bra hem hos oss. Många år efter det att vi tagit Essa kom Gunilla och hälsade på vid olika tävlingar och Essa kände alltid igen henne. Vid ett tillfälle när det hade gått några år så var Essa lite avvaktande mot Gunilla. När hon sedan kände igen henne blev hon så glad att hon nästan "nockade" henne.

Elsa som hon hette innan fick namnet Essa därför att jag vägrade ropa elfter Elsa i skogen. Eftersom Elsa faktiskt haft det namnet i 15 månader var det tvunget att vara en snarlikt namn och då kom vi att tänka på Essa.